Marocko, tradklättring i Anti-Atlas 2017

Återigen en ny Marockoresa i skiftet november december till Anti-Atlas. Denna gång av Robban, Jonathan, Roger och Uffe vilka också står för bilderna.

Som vanligt blev det flyg till Agadir. På flygplatsen hämtar vi vår hyrbil vilket är lite annorlunda än att hyra bil i Europa. Billigast är att hyra bil via Holiday Autos eller Auto Europe. Problemet är att de lokala bolagen då vill ha ett deponerat belopp som täcker självrisken på 15.000 till 22.000 sek. Lämplig bil att hyra är Dacia Logan. Den är ganska smal, har bra bagageutrymme och viktigast av allt, hög markfrigång. Det senare en nödvändighet om man ska köra in i Samazardalen. Annars har standarden på vägarna blivit riktigt bra de senaste åren. Det tar ca 2 timmar att köra till Kazbah Tisourgane.

Som regel klättrar vi halva veckan i den norra delen av Anti-Atlas först och bor då på Kazbah Tisourgane vilket bokas i förväg, frukost och middag ingår i priset för övernattning. I å var det varmt på borgen, förra året låg temperaturen i rummen på ca 11 grader. Då är det bra att ha varma kläder med sig.
Tidigare år har vi klättrat sydsidor, i år var det så varmt att vi siktade in oss på norrsidor. Ändå gick det åt en hel del vatten pga värmen.

Andra halvan av veckan brukar vi slå ner bopålarna i den lilla staden Tafraout. Där finns flera hotell, alla med låga priser.

Mer om klättringen i området går att studera på https://www.climb-tafraout.com/

Lederna är i huvudsak etablerade av engelsmän, några av de första som gjorde nyturer här var Joe Brown och Chris Bonnington. De flesta leder är ca 200 meter. Allt finns mellan 10 till 800 meter. Det mesta är på bergarten Kvartsit och som regel påtagligt fast, i vart fall jämfört med Dolomiterna.

 

Annonser
Publicerat i Marocko | Lämna en kommentar

Marocko 2016 (nov-dec)

Mange, Svante och Robban gjorde en ny Marockoresa i skiftet november december till Anti-Atlas. Föraren omfattar 900 sidor. Här finns det mesta bara man är intresserad av tradklättring. Lite otur med vädret, regn varannan dag, mycket ovanligt. Men vi lyckades med resans mål, ta oss in i Samazardalen och klättra Scimitar Ridge. Med utsikt över Sangri-La. Nu snabbt över till bilderna. Foto: Robban och Mange.

Publicerat i Marocko | Lämna en kommentar

Korsika september 2015

Tunabergs HKK:s tidigare ordförande Tommy Schultz skadade axeln för några år sedan. Under ett par år var prognosen dyster, att åter klättra verkade uteslutet för alla framtid. Många rörelser innebar smärta. Sakta blev det dock förbättringar, smärtan avtog och förmågan till rörelser med armen ökade.
Redan sommaren 2014 prövade Tommy att klättra med godkänt resultat genom att göra Via Lara på Haegefjell.
Så varför inte höja ribban ett snäpp? Det började planeras för en klätterresa till Korsika med klättring i Bryns och Finchs fotspår. De klättrade på Korsika 1909 och norrmannen Alf B Bryn skrev en bok med titeln ”Tinder och banditter”. 2009 klättrade några norrmän deras turer och skrev en artikel om sin resa. Något som inspirerade Roger Pydokke till en ide.
Att följa i deras fotspår borde bli klättring med lagom svårighet för Tommy. Tyvärr blev Tommy sjuk första natten men mot slutet av veckan kom han med på ett par leder.

Publicerat i Korsika | Lämna en kommentar

VI DROG TILL STRYN

1843 m ö h är ingen imponerande höjd på ett norskt fjäll, men om turen startar 40 m över havsytan så inger den ju en viss respekt…

Mörkret var kompakt utanför hyttan vid Lovatnet när vi, Tommy S o Tommy P, stapplade upp ur sängarna och intog grötfrukosten.

När bakluckan på bilen stängdes och anmarschen mot Skålatårnet påbörjades började gryningen övergå i dager. Ska man ta 1800 höjdmeter så är det taktiskt att bryta ner kakan i småtuggor. Den första lilla tuggan var en traktorväg som förde oss upp ca 300 hm. Därefter kom vi strax in på snö, men fortsatte till fots i bra stegspår. Så svalde vi tugga två vid bron över Fosdöla, ungefär 650 m ö h.

Där satte vi på oss skidorna och stretade ihärdigt vidare till Skålavatnet, ca 1120 m ö h, där både tuggan och första matsäcken svaldes ner.

Något stärkta av detta och att endast dryga 700 hm återstod fortsatte vi uppåt, vid ett tillfälle tog vi av skidorna och gick till fots p g a det hårda underlaget. Ett envetet malande uppför med två korta pauser förde oss till sist till vårt mål Skålatårnet. Från hyttan leder en 300 m lång rygg, nästan horisontellt, bort till högsta toppen.

Nerfärden blev en prövning, benmusklerna var ganska ansträngda och snöför-hållandena var ogynnsamma. Alla sorters fören mellan vindblästrad is och opåverkad pudersnö förekom och samtliga kunde ofta dessutom avnjutas på en sträcka av endast 100 m.

Det var två mycket trötta skidbestigare som nådde bilen vid mörkrets inbrott, efter 13 timmar på fjället. Behöver jag nämna att dagen efter blev vilodag?

Sandfjellet i Hornindal, grannbygden norr om Stryn, blev en betydligt lätt-sammare tur. Vi startade i närheten av några norska sätrar och tog höjd i maklig takt i soligt och lugnt väder. Nerfärden blev mycket nöjsam tack vare den sväng-vänliga, grova och omvandlade vårsnön. Tilltron till vår telemarkskompetens stärktes på ett välbehövligt sätt, efter att ha nått den absoluta nollpunkten under Skålanerfärden.

Dagen efter startade vi mot Gulkoppen, omedelbart nordväst om Stryn. Vi avbröt några hundra meter under toppen p g a flatljus och kontrastlösa för-hållanden. Besvikelsen svaldes ner tillsammans med matsäcken under en lång fikapaus. Därefter återvände vi till vårt basläger vid Lovatnet och packade ihop. Det norska vädret hade bestämt sig för att stänga fjällvärlden för en tid.

/Tommy Schultz

Publicerat i Norge, Skidbetigning | Märkt | Lämna en kommentar

Skottland, februari 2015, sol varje dag!

Rapport från Robban och Rogers visit till Skottland 6-11 februari, fyra dagar för klättring. Flyg till Edinburgh, hyrbil till Fort William, närmare bestämt vandrarhemmet Calluna som drivs av Alan and Sue Kimber. Alan är bergsguide, numera pensionerad, och författare till guideböcker över vinterklättring i Ben Nevis och Glen Coe. Han har en blog med massor av info och relevanta länkar för klättring i området ( http://alankimber-mountaineering.co.uk/category/ben-nevis/)
Vädret var oss nådigt, sol varje dag. Första dagen klättrade vi i Glen Coe, en led vid namn Deep-Cut Chimney, 450 m, IV****, 4 på Stob Coire nam Beith. En timme och 30 minuter anmarsch med ca 650 höjdmeter. En heldagstur, väckning kl 05, åter i Fort William kl 19.

1100 höjdmeter i Glen Coe satte sig i benen så nästa dag blev en soft dag i Coire an Lochain (Cairngorm) där vi gjorde en fin snöränna, The Couloir I** med lite is och fick 500 ny höjdmeter i benen.

Tredje dagen skrek benen och bestämde att det var dags för en vilodag. Fjärde dagen var benen pigga igen och det blev en tur på Aonach Mòr, Coire an Lochain med namnet Left Twin, 120m, III***. En riktigt fin tur. Klart behagligt att kunna göre en del av anmarschen med hjälp av skidsystemets skidlift.

Nu till bilderna, håll till godo!
/Robban

Publicerat i Alpinklättring, Skottland | Lämna en kommentar

Marocko December 2014

Klättring i tystnadens landskap

Andra veckan i december for Robban, Roger, Uffe och Mange till Marocko, närmare bestämt Anti-Atlas, bergskedjan sydost om Agadir vars högsta topp heter Jebel el Kest, 2375 möh.
Klättringen där är närmast uteslutande tradklättring, huvudsakligen utvecklad av engelsmän. De tidiga pionjärerna är bl.a. Jo Brown och Chris Bonnington. Den mest omfattande föraren över området ges ut av Oxford Alpin Club och är i två band på 900 sidor totalt. Ena volymen är över klättring på den norra delen vars leder bäst nås från borgen Kasbah de Tizourgane, i princip det enda boendet för den norra delen. Klättring i den södra delen nås med fördel från den lilla staden Tafraoute där det finns flera billiga hotell att välja mellan.
Bergarten i Anti-Atlas norr om Tafraoute är kvartsit och närmast runt staden Tafraoute finner vi granit. Över lag väldigt fast och fin klippa men inte alltid så lätt att säkra i som första intrycket kan ge sken av. Lederna är graderade både i svårighetsgrad och i allvarlighetsgrad så informationen om hur säkringen är finns i föraren.
Bästa tid för klättring i området är oktober till april. Vintermånaderna vill man som regel undvika norrsidor på högre höjd. Vi klättrade oftast mellan 1500 och 1900 möh. Längden på lederna varierar, somliga klippor har bara kortare leder, 10-20 meter. De flesta leder vi klättrade var 3-5 replängder. De längsta lederna är ca 700 meter.
Vägstandarden är hyfsad men i november 2014 hade det regnat mycket och flera vägar var skadade. Småvägarna i i vissa dalgångar kräver bil med hög markfrigång. Trafiken är måttlig i bergen. Om vi kunde se en väg när vi klättrade var det sällen som vi såg mer än en bil passera på en dag. Alltså väldigt lågt bakgrundsbrus från civilisationen.
Mobiltäckningen var bra i år, kändes som betydligt bättre än föregående år.
Räkna dock inte med europeisk standard, någon bergräddning existerar knappast, tillgången på ambulanser och sjukvård är inte som vi är vana med även om det troligen är bra för att vara Afrika. Men bör räkna med att det är bra att planera så att behovet av läkarvård inte uppstår.
Vi lär återvända till Marocko för att klättra fler gånger.
Nu till bilderna tagna av Uffe, Roger och Robban.

/Robban

 

Publicerat i Marocko | Lämna en kommentar

Klubbtröjan är beställd

Alex låter hälsa att T-shirtarna är beställda. Han har beställt 20 st. extra tröjor i olika storlekar, modeller och färger.  De som inte hann beställa har nu möjlighet att välja bland modeller och färger nedan.

De första 15 är Unisex, sista 5 är tjejmodell.

5

 

 

S

ljusgrön

600

5

 

 

M

mörkblå

44

5

 

 

L

orange

18

 

5

 

M

svart

99

Mejla din beställning till mig, hälsar Alex!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar